Mansfrågorna är en viktig del av jämställdheten.
Dags för manlig frigörelse
Av Pelle Billing
En gång i tiden hade män och kvinnor givna könsroller som alla visste att de skulle följa. Könsrollerna var ett kollektivt fenomen som genomsyrade samhället, och ingen behövde fundera på vilken roll man skulle ha (eller kom ens på tanken att det var en roll och inte en självklarhet). Mannens roll var att vara försörjare och beskyddare, och detta gav honom mål, mening och en livsuppgift. Kvinnan å sin sida var den som födde barn, passade barn och skötte hemmet. Män talade med varandra på ett sätt, och kvinnor på ett annat. Detta kollektiva förhållningssätt mellan könen var tryggt och förutsägbart, men även oerhört stelt och låst för bägge parter.

Så en dag började något hända. Kvinnor började organisera sig och säga att de inte längre var nöjda med att vara begränsade i sin könsroll. Att vara fastlåst i hemmet utan möjlighet att delta i arbetslivet eller politiken kändes omodernt, och man ville vara fri att själv definiera och välja sin roll. Och snabbare än någon hade kunnat föreställa sig skedde en omfattande omställning av den kvinnliga könsrollen, från en låst roll till en valfrihet där inget längre var omöjligt.

Dagens unga kvinnor är uppvuxna med denna nya värld, där en kvinna kan vara vem hon vill, göra det hon vill och uppleva vad hon vill. Givetvis blir inte saker alltid som man tänkt sig, men åtminstone vet dagens kvinnor att det inte finns några formella hinder kvar för dem, och unga kvinnor uppmuntras aktivt att göra sina egna val och att själva forma sina liv. Att samhället ser det som något fint och positivt att kvinnor gör sina egna val är en enorm förändring jämfört med för 50-60 år sedan, och jag stödjer själv till fullo att kvinnor ska ha denna frihet.

Men hur är egentligen läget för unga män? Har männen brutit sig fria från sin kollektiva könsroll för att istället göra egna val? Uppmuntrar samhället män att välja fritt, eller förväntar vi oss fortfarande att männen ska uppfylla grunderna i sin könsroll? Min tes är att unga män inte kommit tillnärmelsevis lika långt som unga kvinnor när det gäller att vara fri i att definiera sin roll, och samhället är inte heller särskilt bra på att stödja unga män i en sådan process. Därmed ligger männen förvånande nog efter kvinnorna, och detta får märkbara effekter när könen interagerar. Om unga kvinnor har kommit relativt långt i sin frigörelseprocess, och unga män har kommit förhållandevis kort, då blir det ofrånkomligen en obalans när en ung man och en ung kvinna ska ha en relation.

Kvinnan i relationen kanske vet att hon vill ha ett jobb på arbetsmarknaden, men eftersom den unga mannen är fast i sin gamla roll, så tar han automatiskt på sig huvudansvaret för försörjningen. Således väljer han ett jobb med bra lön, oberoende om det är tråkigt eller t o m fysiskt farligt, medan kvinnan är friare att välja jobb utifrån sina personliga preferenser. Vidare ser han det som sitt ansvar att vara den som försvarar paret om de blir angripna, och han ser sig som mer ansvarig att försvara landet som helhet om det skulle bli angripet. Han tar alltså automatiskt på sig olika riskpositioner, utan att fundera närmare på det och utan att kräva något tillbaka.

Och just detta med att ställa krav är något som den unge mannen blir dålig på, eftersom han omedvetet följer en given roll. Den unga kvinnan kanske vet ganska tydligt
om hon vill gifta sig eller inte, om hon vill ha ett stort bröllop eller inte, om hon vill vara mammaledig länge eller inte, osv. Den unga mannen faller däremot in sin könsroll, och accepterar per automatik giftemålet, ett stort bröllop och att hon tar det mesta av föräldraledigheten - vilket var det traditionella, kollektiva sättet att göra saker på. Om kvinnan istället skulle vara progressiv och vilja göra saker annorlunda, då har den unge mannen fått lära sig att han också ska samarbeta, för annars är han inte jämställd och därmed en riktig skitstövel.

Även innan en ung man har gått in i en långsiktig relation kan han stöta på problem p g a att han fortfarande är fast i den traditionella mansrollen. När han vill träffa tjejer kanske han tror att han behöver bjuda på drinkar eller middagar för att visa sitt intresse eller för att bevisa att han är en man som kommer att kunna försörja henne. Men varför ska han egentligen göra detta i dagens samhälle när även den unga kvinnan har ett jobb där hon försörjer sig själv?

När han umgås med sin tjejkompis kanske han vill vara en schysst kille och hjälpa henne att sätta upp hennes nya hyllor på väggen eller bära tunga nya möbler som ska in i hennes lägenhet. Därmed uppfyller han en traditionell mansroll i förhållande till henne. Men hur sannolikt är det att hon skulle uppfylla en traditionell kvinnoroll i förhållande till honom? Kommer hon hem och städar och tvättar hos honom ibland? Högst sannolikt inte.

Dagens unga män är fångade i en rävsax där de dels känner sig skyldiga att uppfylla grundstommen i den manliga könsrollen, och dels känner sig tvingade att vara schyssta och snälla män som inte är dumma patriarker (vilket de fått lära sig att män var förr i tiden). Totalt sett skapar detta män som har svårt att stå upp för sig själva, svårt att säga vad de vill och svårt att förhandla med kvinnor när de ger sig in i romantiska relationer. Givetvis gäller denna tendens inte alla män (eller alla kvinnor); det finns helt säkert en mängd undantag som vi kan peka på. Men sammantaget är detta en trend som finns i det svenska samhället, och det är hög tid för alla män att själva börja definiera sin roll, och börja leva livet på sina egna villkor. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att man förändrar sitt liv totalt, men det innebär att man medvetandegör sina livsval, och ärligt frågar sig vad man själv önskar. Vill jag bjuda på drinkar på krogen? Vill jag har ett stort bröllop, eller är det så att jag inte ens vill gifta mig utan bara vara sambo? Man kan helt enkelt lära sig något av den process som kvinnorna påbörjade för flera decennier sedan.

Om den kollektiva, traditionella könsrollen för kvinnor och män var det första steget i vår utveckling, så innebar kvinnornas frigörelseprocess att de som individer tog nästa steg framåt. Kvinnorörelsen var t o m så framgångsrik att den lyckades förändra hela samhällets syn på kvinnor - och numera är det självklart att kvinnor själva kan välja hur de vill dela sin tid mellan arbetsmarknaden och hemmet. Enda sättet för män att hänga med är att ta ett lika stort kliv framåt, och fundera på vad man själv vill ha tillgång till i sitt liv. Viktigt är också att män får göra detta på sina egna villkor, och inte tvingas in i en förbestämd feministisk mall för hur frigörelsen ska se ut. Kvinnorörelsen hade inte en normerande mall när de startade, och det ska männen inte heller ha när de tar tillbaka makten över sitt eget liv.